Välkommen till TrollJennys blogg

Hej,
 Trorligtvis har min hjälte Strong fått en sträckning i vänster bakknä.
Kanns inte helt roligt alls, och han har vilat i nästan en månad i sträck så jag har riktigt sunkigt samvete över att detta hänt nu.
Det som hände var att han  blev rädd för något i Torsdags kväll när dom skulle in, han halkade och gick ner i spagat eller liknande.. och toligtvis har han en sträckning, det känns inte helt roligt när jag vet att han är ganska gammal. Han fyller ju 19 i Juni !
Så han är ganska gammal så man vet ju inte om han blir bättre. Men vi hopppas på det bästa.
Jag ska pyssla om honom iaf, stretcha ut bakbenen lite och linnementa varannan dag.
Jag gjorde en riktig ompussling åt han idag. Jag borsta o pussa på han en timme, och jag säger då bara det.
Det var inte bara jag som tyckte det va mysigt.
Allvarligt finns det ingen som gått mig så hårt på nerverna som Strong. han har rent av vart förjävlig med mig vissa dagar. inte ens på gränsen till snäll. Men det spelar ingen roll.
Jag gör verkligen vad som helst för denna häst.

Och det är inte bara för att det är min häst. Han har det där lilla extra som ingen annan har, fråga mig inte vad, för det har jag inte den blekaste vad det är.
Jag har ju två hästar som ni nog insett.. Såklart- Jag älskar Gråman oerhört mycket också.
Ni må kalla mig sär och dum i huvet som favoritiserar Strong på detta vis, men jag tänker inte låtsas som om det är på annat vis.
När folk som känner mig o mina hästar frågar vem som är favoriten och säger "om du nån gång skulle måsta sälja en av dom, vem skulle det då vara?"
Herregud, ingen av dom. men.

Gråman skulle kunna få en ny chans i livet, han skulle klara sig hos någon annan, han är ju så gullig mot allt och alla.
Han kan ganska mycket ändå? och är helt underbar.

Strong skulle ingen ge en chans.
Jag vet att han skulle kanske visst kunna säljas iväg, men det skulle inte dröja länge innan han skulle bli hatad.
Det är nämnligen som så att han testar väldigt mycket när man sätter sig upp. TRO MIG, det är inte bara en gång ajg åkt i backen tack vare han.
Han är rädd för i princip allting, inte trafiksäker o inte barnsäker utanför stallet. ingen skulle vilja ha en häst som får foderstrupsförstoppning stup i kvarten.

Det låter som om att jag tror att jag är bäst nu,, men jag vet lixom inte vad annars jag ska säga.

Strong har bott hos mig i snart 10 år nu.
över halva hans liv.
Jag minns att jämt när jag var ledsen när ja bråkat med någon eller mamma och pappa var arga, åkte jag ner till strong, la mig i hans hage och bara grät.
han kom alltid till mig då, puttade sin mule och tittade på mig med sina mörka vackra ögon.
Det är märkligt ändå, han har inte svikit mig en enda gång när jag vart ledsen, han kommer alltid och ger mig en uppmuntrande putt med nosen och ibland en och annan puss också.
När jag däremot kommer och är glad, kan han passa på att tjollra och tjura o ska inte komma in från hagen.
Så derför vet jag att alltid märker hur jag mår, och vilket humör jag är på.

Endel av er kommer tycka att jag är en idiot som skriver såhär om en häst.
Men det är verkligen sant och folk borde skaffa sig en bättre uppfattning om oss hästfolk, och inte bara se ner på oss som jag vet att många gör.
Jag var sju år första gången jag träffade strong, nu är jag snart 17 och han är fortfarande lika underbar.
Du är en del av mig Strong, och bland det bästa jag vet är att sitta med dig, och då spelar det ingen roll om solen skiner elller om det blåser snöstorm.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Du vet att jag gör allting för dig.
Jag älskar dig, lämna mig aldrig.